D-dimer är ett blodprov som läkare använder för att leta efter blodproppar i kroppen. Provet mäter nedbrytningsprodukter från fibrin, ett protein som bildas när blodproppar uppstår och sedan bryts ner. Om du någon gång har fått D-dimer (FEU) beställt behöver du veta vad det betyder. Många får det här provet utan att riktigt förstå varför men det är helt vanligt och ingenting att oroa sig för egentligen.

Vad är D-dimer och när behövs det?

D-dimer mäter hur mycket fibrin som bryts ner i ditt blod. FEU står för Fibrinogen Equivalent Units, vilket är måttenheterna läkarna använder. Ett normalt värde ligger under 0,5 µg FEU/mL då behöver du inte oroa dig för blodproppar. Läkaren beställer provet när hen misstänker djup ventrombos eller lungemboli, alltså blodproppar i benen eller lungorna (rätt jobbigt att tänka på, men viktigt att kolla).

Ett lågt värde är faktiskt goda nyheter. Det betyder att risken för farliga blodproppar är mycket liten. Provet är särskilt användbart eftersom det snabbt kan utesluta proppar utan att du behöver gå igenom mer avancerad bilddiagnostik. Många sjukhus använder D-dimer när patienter kommer in med bröstsmärtor eller svullna ben. Det sparar både tid och pengar.

Höga värden och vad du bör veta

Ett högt D-dimer-värde är mindre enkelt än ett lågt. Det kan peka på blodproppar, men kan också bero på infektioner, cancer, graviditet eller att du nyss har opererats. Därför är höga värden aldrig en diagnos i sig de kräver vidare utredning. Din läkare kommer att beställa ultraljud eller CT-scanning för att säga något säkert.

Du kan minska risken för höga D-dimer-värden genom enkla livsstilsval. Motionera regelbundet, undvik rökning och håll en frisk vikt. På långa resor, som flygresor, rör du dig var tredje timme för att förebygga blodproppar. Moderna snabbtester på sjukhus ger resultat på minuter istället för timmar något som sparar både tid och ångest för patienterna.

Kom alltid ihåg att diskutera dina D-dimer-resultat med din läkare. Hen kan förklara exakt vad siffrorna betyder för just dig och vad nästa steg blir. Det är läkarens jobb att tolka provet tillsammans med din sjukhhistoria aldrig bara på siffran själv.